Så sätter vi oss och talar om det som inte finns.
Vi gör det i tystnad, för att vi inte minns. Hur orden tar form och ljuden rullar ut över våra tungor.
Skallgång har som enda syfte att hitta. Sådant som tappats bort. Ska vi gå skallgång genom alfabetet, du och jag? Ska vi sitta ned ett tag? Se om alla ljuden blir till samtal, alla samtal blir till samlag och så är vi tillbaka till ruta ett där orden blir ljud. Och ljuden rullar ut över våra tungor.
Slutligen blir det tyst igen. Och vi sätter oss på en bänk.
I tystnad.
Och samförstånd. Och den som inte blöder har aldrig älskat. Det är vi nu helt överens om.
I vår tystnad.
Där på bänken. En helt vanlig dag i våra helt vanliga liv. Så fria från mirakel säger vi. Och menar att vi slutat se. Att vi tappat bort vår förmåga att verkligen se.
