Att en stor del av de politiska eliten anser sig stå över lagar och regler, att de intar en sorts überattityd och inte behöver befatta sig med att betala skatt är inte ett sympatiskt drag inom borgerligheten.
Jag tror det blir deras fall.
För man kan inte ha en kapitalism med mänskligt ansikte, en reglerad kapitalism som bygger på goda värden och som värnar om människor. Det funkar inte så. Varför släpper de inte marknadsekonomin fri? Bort med alla skatter bort med all omsorg, låt bäste man klara sig bäst han kan. Girighet har alltid visat sig i alla politiska system.
Och fällt de som upprätthållit dem.
Och visst en obetald tv-licens är väl lite för futtigt för den häxjakt som det blev i media. Men minns Tobleroneaffären… Stegåtsidan kunde ju sagt att hon inte gillar public service, att hon vill ha kommersiellare teve, att digitalteve inte räcker som tecken på att public service är död och mammon regerar odemokratiskt. Att hon såg det som hennes uppgift som medborgare i ett demokratiskt samhälle att visa sin ståndpunkt genom civil olydnad. Men nej då.
Den borgerliga världen är lika dan i världen som i lilla Sverige. Bush bombar och kallar sin kolonisation fred. Industrialiseringen och därmed utsugningen av Kina och Afrika kallar vi bistånd och hjälp på vägen till ett demokratiskt samhällsbygge. Att ha en svart städhjälp kan man kalla barmhärtighet men lika väl kolonisation och tecken på världsordning i microformat: Var glad för att du får jobba som underbetald utan säkerhet.
Du som inte är västerlänning.
Du som inte tillhör övre skikten.
Du som inte äger produktionsmedlen och därför står över alla futtiga regler och lagar.
The world depends on me not you, säger borgerlighetens män till slöddrets kvinnor. Och det låter lite illa att det går så bra att foga in det i vackert prat om individualism.
Om ingen har makt, finns det ingen makt.
Den som bara har makt över sig själv kan inte trycka ned andra.
Individualism är ett redskap för bibehållande av maktordningen. Det är nämligen bara medelklass som kan vara individualister och inte vara beroende… eller tja svart arbetskraft måste vara utbytbar, finns det ingen arbetskraft blir de beroende av den, och just det kan man föra en politik som ser till att man inte blir. Men kalla det inte för att värna om välfärdssystem. Snälla lilla nya arbetarpartiet.
Att Pizzabagare fuskar med skatten visar bara att de är anarkoindividualister som inte vill vara beroende. Men dessa jagas. Det gör inte Ericsson när de lägger legotillvekning i Estland och Indien. När de anlitar företag som skjuter fackföreningsanslutna.
När de skatteplanerar bort miljarder. Det är nämligen så man gör, även hemma hos ministrarna. Och om det finns ett system så är det klart att man ska vara smart och nyttja det för största möjliga egen vinning. Det är väl individualistiskt. Eller i alla fall att tänka på sig själv som individualist.
Egoist? Varför är det ett så full ord. En egosist sätter sig själv och sitt eget bästa i centrum. Alltid på bekostnad av andra?
Tja, om ens egna behov är ens egna och inte någon slags representation, någon slags manifestering av självet och positionen, kan det kanske vara bra att egoistiskt sätta sina egna behov i centrum. Det kan ju vara så att det blir mer över till andra då. Man går inte i ledet. Köper inte det alla andra har.
En viss position kräver att man faller in i ledet. Det är ofta samma människor som anser sig vara liberala individualister som köper en stadsjeep för att alla andra på departementet har det. Men så ska det ju vara.
Konsumtion bygger på att vi är missnöjda eller känner att vi saknar något. Gör vi inte det kan det skapas behov. För hjulen måste snurra. Förlorar egentligen arbetarna mest på att de står stilla, hjulen?
